Igår visades nya iPhone upp, med designen som Gizmodo visade för ett par månader sedan. Jag gillar looken, jag köper den. Jag köper looken och telefonen.

Annars är det lite sommarlov på gång här. Om nu heltidsarbete kan kallas sommarlov.

Jag har gått och bestämt mig: jag köper iPhone. Egentligen bestämde jag det här för runt två veckor sedan, och var sådär härligt i köpartagen utan någon som helst tanke på framtiden eller ekonomi. Men jag blev, som man säger, “shot down”. Jag får inte köpa iPhone 3GS, på grund av att den nya modellen med största säkerhet dundrar in nu under sommarmånaderna. Den så kallade “4G”.
Det är kul att man har vänner som faktiskt bryr sig så pass mycket. Så mycket att de bara: “Men nej, du ska vänta. Förstår du det?” Och jag bara: “Ok, det är väl bäst…”

Det här betyder alltså att jag får byta ut min tre år gamla djävulstelefon från Hades (a.k.a. Sony Ericsson) nu i sommar, möjligtvis till hösten (kanske 2011 om allt går åt helvete). Men jag längtar. Jag vill verkligen ha en iPhone.

När en rubrik är som allra bäst.

Spotify har blivit helt jävla vilt och otyglat sedan man kan koppla ihop allting med Twitter och Facebook. Vänner, deras listor och så mycket dålig musik att man inte vet var man ska ta vägen. Idag regnar det och jag är helt ledig. Således skjuter jag upp allt mitt skolarbete, spelar GTA IV och bjuder på en rolig bild. Häpp!

Finn fem fel. Minst.

På inspelningsplatsen beter jag mig som en producent. Resten av tiden ligger jag i min trailer och masturberar och äter yoghurt.

- Robert Downey Jr

I brist på bättre livskvalitativa val så kollade jag på Larry King tidigare, mannen med de utsökta axlarna. Dagens “snackis” var utomjordingar och utöver Larran själv så var det en sorts webbkamera-konferens där fyra andra lirare diskuterade, alla med väldigt olika åsikter, men vissa hade verkligen fötterna på jorden jämfört med en viss Bluesbroder.

Förutom Dan Aykroyd så var det tre karlar med i debatten som hade bättre koll på läget. En med starka band till NASA, en astronom och en superfysiker. Redan här känns ju mixen lite annorlunda, att tre killar är proffs gällande pratet om utomjordiskt liv, medan den fjärde är en Ghostbuster.

Diskussionen cirkulerade kring om utomjordingar besökt oss människor, om de kommer att besöka oss eller om de möjligtvis redan finns bland oss. De tre proffsen diskuterade möjligheterna, Aykroyd gapade som besatt att det minsann finns foton från 50-talet som bevisar att utomjordingar finns kring oss. Jag brast ut i skratt åt tokgubben, och tyckte hans passion var ganska charmig. När han sedan började gapa om att FBI ska jaga utomjordingar på Jorden - då tystnade jag. Är Dan Aykroyd, på allvar, en jävla tok?

Blues Brothers och Ghostbusters i all ära, men när en vuxen karl pratar om utomjordiskt liv som en fanatisk kristen pratar om gud - då går det verkligen lite, lite för långt. De tre proffsen höll sig inom ramarna och, genom expertis, förklarade möjligheterna och, framförallt, omöjligheterna med att utomjordingar skulle vara bland oss. Det handlade om extrema avstånd, miljoner år av utveckling, teknologi och allt kunde knytas samman med resonliga slutsatser, diskussioner och kunskapen att skilja mellan spekulation, fakta och just möjligheter. Dan Aykroyd kunde inte greppa detta alls, och istället för att foton skulle kunna vara fabricerade, så var exakt allting sant. Svart eller vitt var Dan Aykroyds melodi. Regeringen ljög, flygvapnet ljög, utomjordingarna kom från framtiden och från alternativa dimensioner.

Dan Aykroyd uppmanar oss att se allvaret med utomjordingarna som genom sin superior technology of doom kommer att utplåna mänskligheten. USA måste släppa lös informationen som de sitter på, regeringen måste gå ut och berätta för folket om allvaret i situationen. Dan Aykroyd känns väldigt “Mars Attacks!” när han raljerar om science-fiction-samhället med överdystopisk klang. Är han verkligen på riktigt? Är Dan Aykroyd en sån briljant komiker att han sitter och lurar alla med fanatiskt alien-prat, medan professionella fysiker, astronomer och NASA-arbetare småler och skäms? Eller är han helt enkelt en tokig jävel?

“Tjena, här sitter jag med en betydligt skönare lirare än jag själv och väntar på invasionen.”

Om blott ett par timmar svirar jag iväg tvärs över gatan för att se Kick-Ass på Malmös mest nybyggda biograf. Ser fram emot detta, men är fortfarande lite, lite besviken över att jag inte läst Mark Millars serie innan. Det hade onekligen varit trevligt att uppleva briljansen och blodet och svordomarna i serieformat innan rullen. Har dock inga som helst tankar på att filmatiseringen kan vara dålig. Lovorden har rasat och rullen ser ljuvlig ut.

På tal om ljuvliga rullar så var det ett satans meck att få igång Avatar igår. Tydligen finns det många blu-ray-läsare som måste uppdateras innan Avatar kan spelas (Fox är sneaky och använder sig av rymdteknologi när de trycker skivorna, tippar jag). Ett par vevor med ett USB-minne och Samsungs onlinemanual löste dock det mesta. Avatar utan 3D och i 720p på 86 tum är… fortfarande makalöst läcker. Imorgon äter jag min kroppsvikt i billiga Coop-chips och ser Camerons milstolpe en gång till.

Det blir mycket film nu, både privat och i jobbsvängen. Recensioner på nya re-make-skräckisen Sorority Row och Pandorum måste fixas inom kort, och den blåa disken med Pans Labyrint ligger och väntar den med. Sedan fick jag med två Robert Gustafsson-dvd-kompilationer och Björn Gustafssons DVD vid köpet av blu-ray-spelaren som ligger och väntar. Dessa ska jag skrika åt i cirka fem minuter, sedan köra i ugnen på 350 grader i åtta dygn. Avslutar med att posta sörjan till Ryssland. Att folk faktiskt finner detta roligt kan jag verkligen inte greppa.

Tänkte försöka göra lite jobb- och skolnytta mellan filmerna också, och känner jag till mitt schema rätt så lär många av filmerna få vänta lite extra. Förutom “humorfilmerna”, som jag omgående måste skrika på och smälta i ugnen. Det är lite av ett dagsverke. Inget betalt, men definitivt någon form av ideellt arbete.

Ikväll blir vanliga människor superhjältar och elakingar skall dräpas hårt och länge.

Att jag skulle bli så aktiv som jag är nu för tiden trodde nog ingen. Inte ens Jesus eller jag själv. Projektarbeten hopar sig, jobb från alla håll och kanter smyger på och lugna vardagar existerar egentligen inte längre. Inte nog med det så skaffade jag mig en blu-ray-spelare nyligen också. Att inte ha tid att sitta vid datorn är… löjligt. Det är 2010 och jag är 23. Nånting har ju gått (SVORDOM!) snett.

Fick hem Avatar på blu-ray idag också. Folk har lagt sina bokningar sedan långt tillbaka. Jag beställde igår och fick idag. Bra. Ibland går det bra.

New Jersey Devils åkte ur ispartajet och får ingen pokal i år. Trist. Red Wings ser starka ut, likaså Sharks och Penguins. Lär ju följa Red Wings. Stör mig lite på Sidney Crosby.

Jag tänkte börja twittra men väntar tills jag klarar av att driva en blogg samt har en ny telefon. Palla sitta med Twitter på en dator. Hur ska man då uppleva vansinnesdåd?

Imorgon ska jag se Kick-Ass på biografen tvärs över gatan.

Just ja. Jag ska börja blogga bättre också.

… är ju inte direkt peppande. Det är ett annat slutspel på gång.

Så nu peppar vi.

Nånsin skrivit en tiosidorstenta om maktbegreppets centrala dimensioner i form av en kritisk diskursanalys knutet till Wikileaks-videon om de amerikanska soldaterna som sköt ihjäl två journalister och skadade två barn?

Inte jag heller.

Men det är i alla fall planen. Först ska jag googla optimism och se om det finns att köpa på lösvikt.