Söndag - denna bästa dag då man får vakna när man vill, vädret var inte så noga, man kan ju vara inne, behöver inte gå till jobbet!
Tysnaden som vilar över Storgatan 15 är ljuvlig och ytterst ovanlig, åhh vad jag ska njuta och mysa denna morgon, sitta med en kopp kaffe och titta ut över fjällen från köksföntret tänker jag när jag kliver upp vid åttatiden. 
Gläntar man på dörren till de två tonårsrummen så hör man långa djupa andetag som förhoppningsvis håller i sig några timmar till. Innan jag börjar mysa så måste Ludde hund ut och gå med matte en sväng.
Det blir  en härlig promenad med extrasväng i det sköna vädret.
Väl hemma igen snubblar jag över en tomkartong när jag hämtar ett älgben som Ludde ska få roa sig med i hundgården.
Går in med kartongen  i kallförrådet för vidare transport till återvinningen (någon dag) och kommer på att jag nog måste röja lite för att få in sommardäcken, alla krukor mm som står i carporten, gräsklipparen ska ju också in.. hmm,  hur kan jag ha så mycket grejor överallt…flyttar runt lite hit o dit , äh jag går upp och sätter mig med kaffekoppen och njuter en stund innan jag forttsätter.Innan jag häller upp kaffet ser jag hur torra mina blommor ser ut, börjar vattna dom, hinner ungefär hälften när jag tittar in i garderoben som står på glänt.
Herregud vad mycket kläder som jag aldrig använder, ställer ifrån mig vattenkannan och går ner i förrådet, hämtar ett par kartonger och börjar sålla bland kläderna, Kupan / Röda korset i Strömsund ska få påfyllning.

Åhh,  där är lådan med fotoalbumen sedan pojkarna var små, har inte tittat i dem sedan flytten hit 2007, sätter mig på golvet i garderoben, fastnar i  dem och drömmer mig tillbaks en lååång stund…

Där kom en katt som är hungrig, fylla på mat i köket, ser att det står disk på bänken, några fikasugna grabbar har visst varit i farten i natt när mamman sovit och diskmaskinen är färdig, egentligen killarnas jobb att fixa men jag kan ju  lika gärna göra det nu så är det gjort (dumma mig!!).. sen ska jag ta den där koppen och riktigt njuta av den lugna söndagsmorgonen.

Medan jag häller upp mitt kaffe så hör jag  hur centrifugen stannar i tvättstugan, jaha, då var tvättmaskinen färdig och måste hängas då Elias vill ha lite rena kläder med sig till Strömsund i eftermiddag, hmm , jag borde väcka honom så han fick hänga dem själv men han sov ju så skönt… lika bra att göra det direkt. I tvättstugan hittar jag några tröjor som måste handtvättas, hmm, jag lägger dom i blöt så det blir gjort någon gång.

Ajaj, kl är snart mitt på dagen och jag har inte hunnit njuta av min söndagsmorgon.. eller har jag det!?
Ja det har jag för det är en njutning i sig att få skrota på i sin egen takt och kaffet var ju egentligen inte det viktigaste! Nu är det kallt så jag får brygga nytt!

Att man sedan har fjorton små projekt igång som kommer ta hela dagen eller kanske flera dagar gör väl inte så mycket, att man skämmer bort sina pojkar lite på söndagarna  är väl inte heller hela världen, snart är de borta ur min vardag och de kan ju både hänga tvätt, laga korvstroganoff och tömma diskmakinen.
Det är ju så här livet ser ut, i alla fall mitt och kanske någon känner igen sig! Ett härligt liv tycker jag.
…Ska inte pojkarna vakna snart så man har någon att prata med, lite väl tyst här…..går in och vattnar lite blommor i deras rum tror jag.
Tjillevipp så länge //Ulla

Att jag inte kommit på det förut, har grubblat hela livet över hur vi EGENTLIGEN hamnat här på jorden.  Adam o Eva storyn tyckte jag var en gullig saga när jag var liten men det har stannat där.

Att vi skulle kommit ur havet tycker jag också känns väldigt främmande, jag som kom sist i alla simtävlingar på skolan.
HEJA ULLA ropade skolkompisarna när man hade två längder kvar då alla gått i mål. Ja det var på det gamla halvsnuskiga badhuset på Rådhusgatan i Östersund där en rödhårig elak tant kom in och skällde på oss i bastun jämt om vi torkade håret med en handduk så det kunde lossna hår. Huvva, henne glömmer man aldrig! Hon var nog från djupaste mörkaste havet!

Nej, efter denna helg har äntligen bitarna fallit på plats! Invigningen av Frostivkens observatorium öppnade mina sinnen. Vi är ju från rymden såklart!

På en fjälltopp i Frostviken står nu alltså Sveriges högst belägna observatorium med en stjärnkikare som kommer att hjälpa mig hitta mina förfäder, jag är säker!

Aha upplevelsen kom till mig när hjärnan och stjärnan bakom denna tokiga men vi tror kloka idé Olle Pålsson visade oss bildspelet om hur han kom på den här galna idén.
När han visade bilden från rymden på krabbnebulosan  så var det stjärnklart. Det var ju en moderkaka!!
Jaså, sa Olle ser dom ut sådär!! Jag förstår att inte många karlar vet hur en sådan ser ut för i det skedet vid en förlossning så ligger väl de flesta pappor avsvimmade på golvet.

Självklart, det var därför mina barn såg ut som små aliens när dom kom ut ur min mage och det måste vara därför de fortfarande ser ut som varelser från rymden och ibland pratar och beter sig som sådana!!

Det är så skönt att äntligen få klarhet i livets stora gåta och vad  teleskopet i observatoriet på Brännklumpen utanför Gäddede mer kommer att avslöja för hemligheter vet ingen  men att det är supernovaspännande kan jag lova!
Vi ses bland novor och nebulosor i Frostviken framöver, välkommen hit!

Middagarna på Holiday var gudomliga
Vistelsen på Holiday Club fösta helgen i september vill jag bara buga och tacka för, tre dygn med supergod mat, ett helt underbart upplevelse och bastubad,  trevlig personal och en superskön spabehandling, ja Tack till Anton som nominerade moster till detta pris som jag fick dela med hans mamma, min lillasyster nu när hon börjar återvända från bröstcancerbehandlingen.

Den enda koppar vi såg var här vid entrén
Vi gjorde en utflykt och tänkte hälsa på Petter Stordalen uppe vid Copper Hill Mountain Lodge i området Björnen några km söder om Åreskutan men han var inte hemma! Hotellet såg lite ödsligt ut och var inte riktigt i min smak, såg lite kallt och spetsigt ut men det kan nog bli fint när det öppnar och blir lite liv och rörelse omkring.

Lyxiga fritidshus på väg upp till Copper Hill
Vägen dit upp var kantad av otroliga fritids lyxhus med torvtak och när vi nådde hotellet och kunde se ut över Åredalen så kom känslan att fjället som allt detta är byggt på känns sargat. På myren strax nedanför hotellet tyckte jag mig se älgkon med kalv gå över och undra vad i hela friden man satt upp på fjällkanten och hela vägen upp till den.
Detta är förstås priset för att vara en exploaterande framgångsrik fjälldestination.

Från vårt hotellfönster
Att Åre är poppis är ingen tvekan och man har nu lyckats bli en åretruntdestination, det är bara att gratulera Åre. Från vårt hotellfönster såg vi hela tiden hur folk åkte skärmflyg,  hyrde mountainbikes eller gjorde andra aktiviteter.
Vi gjorde en shoppingrunda och jag vill bara berömma de fina butikerna som KaKi, 76 m2, Lattjo m fl som alla hade jättetrevlig personal och man kände sig verkligen välkommen till Åre! 

Cicci o jag i snow paradise - 10 grader!
Det är det viktigaste för mig som gäst, att jag faktiskt är välkommen, det känner man ganska snart om välkomnandet är äkta eller inte och det kände både jag och Cicci som sagt att det var i Åre.

Men när jag på söndagseftermiddagen svängde in på Storgatan i Gäddede och såg hur solen lyste över Junsterklumpen  Avardo, Mårdfjället och alla de andra vackra mjuka oexploaterade fjällen då blev jag helt varm inombords för  jag kunde skönja hur alla Frostivksfjällens mjuka toppar vinkade till mig och sa;
Välkommen hem till Frostviken Ulla!

Det här har vi väntat på i Jämtland länge, alldeles för länge.. VI FÅR KOMMA PÅ MAMMOGRAFI FRÅN 40 ÅR!  Varför det tagit sån tid kan jag inte förstå. Nästan hela resten av Sverige har haft det i många år!

För några har det tagit alldeles för lång tid, skadan är redan skedd men man har ju sparat så mycket pengar.. eller har man det?
Lillasyster fick veta av sin läkare att hennes behandling skulle komma att kosta över en halv miljon.. vad kostar det att få mammografi 5 ggr (vartannat år mellan 40-50 år)?? Givetvis måste kostnaden  slås ut på alla 40-50åringar men det är ett antal som fått sin diagnos före 50 och kostar alla de kring en halv miljon i behandling (vet ej om resor till Umeå etc är inräknat då) så måste det löna sig om man skall se det krasst ekonomiskt vilket landstinget tyvärr verkar göra i vissa lägen.

Jämtlands läns landsting; Jag skulle vilja se den besparingen på papper efter att man räknat ut vad alla som fått sin diagnos före 50 i Jämtland och kanske gått  alltför länge innan cancern upptäckts kostat i behandling, lidande och allt vad det innebär för alla inblandade.. Nej, förresten sätt för guds skull inte igång någon ny utredning och anställ en konsult för att räkna ut detta, vi skiter i det och tittar framåt istället.

Själv har jag “tjatat” mig till 4 mammografiundersökningar sedan början av 80-talet. Den första fick jag verkligen tjata för att få komma på  för herr doktor  kunde inte känna någon knöl, nej men det kan jag!! (vi kan ju ha lite olika knölar i våra behag) Fick en remiss till slut men det var inget som tur var och sedan har jag bett att få komma (utan protester från läkare) några gånger till eftersom mamma drabbades av bröstcancer 1993.

Nu är jag kallad till min första mammografi utan egen påtryckning! 3 september ska jag ta på mig min rosa plyschdress och stega ner på hälsocentralen. Det känns trots allt så bra och jag tror och hoppas att den rosa kamp från bröstcancerföreningen och bröstcancerfonden och alla som skänkt pengar och gåvor under många år har påverkat beslutet.

Sedan kan jag lova att vi  ska ladda för ROSA BANDET kampanjen med kulmen 24/10 då vi festar i rosa i Gäddede, Stora Blåsjön, ja hela Frostviken och insamlingen  som pågår under hela oktober.
55.000:- satte vi in till Bröstcancerfonden i fjol (ca 1000 invånare) kan vi nå dit i år också!? Ja, tänk att jag tror det! 

Återkommer snart i ett rosa skimmer och berättar mer, ska bara först ta med syrran till Holiday club i Åre några dagar och NJUUUUTA av livet, att hon är på väg tillbaks till detsamma, 
och av den vackra Jämtländska hösten, kanske från toppen av Åreskutan! 
Tjillevipp så länge. /Ulla

Vill i kväll bara förmedla en hyllning till hösten och våra härliga giftfria skogar och fjällbackar som förser oss med dessa underbara frukter (!?) som kallas SVAMP! 
Herr Kantarell bugar sig i backen som aldrig förr och fru Snöbollschampinjon ler ljuvt ur gräset när hon sträcker handen mot herr Karl-Johan och de ingår ett “hett” äktenskap i min stekpanna! Rimskivling, Blodriska, Fårticka, Taggsvamp, Föränderlig tofsskivling, Tegelröd Björksopp, Mandelkremla.. 
Ja tack till alla dessa härliga svampar som förgyller min höst år efter år…!

I morgon blir det blandsvampsoppa med ostflarn, kom och smaka vetja!
Ha en bra svamptur, det tänker jag ha! / Ulla

För en luttrad mamma till två svärande ibland lite väl uppkäftiga tonårspojkar så var det en upplevelse utöver det vanliga att se sin yngste son Manne bli både döpt och konfirmerad den gångna helgen. Han har under ett par år med bestämdhet hävdat att han aldrig i he…te skall besöka en kyrka eller bli konfirmerad frivilligt.
Av en slump fick vi reda på att Ytterhogdals församling  i vårt vackra grannlandskap Härjedalen  tillsammans med Fotbollsförbundet erbjuder ungdomar från hela landet ett treveckors konfirmations och fotbollsläger och har så gjort under 10 år!
Manne nappade direkt på FOTBOLLS läger med tränare som Gunder Bengtsson och Nisse Andersson m fl. men var fortfarande tveksam till att konfirmera sig.Den helt underbara kyrkoherden i Y-hogdal Per-Ingemar Persson övertygade både mig, pappan och Manne om att åka. Det efter att han före jul skrivit ett långt personligt brev till Manne och talat om att även tvivlare var välkomna (mamman skulle nog behöva några lägerveckor också) och att konfirmera sig efter de tre veckorna inte var något tvång. 
Manne var på men hur i hela friden skulle han orka gå på 10 gudstjänster??
Det blev 6 st (skolavslutningen inräknad) och då smet han och polarn August  som också var
med på lägret från den sista innan det var dags för nattvarden. DÖÖÖTRÅKIGT!

Efter tre veckor så var det nu dags i söndags, till saken hör att Manne bröt stortån på vägen ner till Y-hogdal 14 juni och inte kunnat spela fotboll riktigt.
Ska jag hämta dig?? ringde pappan och frågade efter några dagar. Äru tokig, här är ju hur kul som helst!
 Att få se Manne i kostym för första gången  under familjemiddagen på lördagen  var en upplevelse i sig. Men att få vara med om den underbara redovisningen av konfaläsningen som vi fick var ändå höjdpunkten.

Fram stegade gruppen på 11 ungdomar, 10 pojkar och en tjej. 4 hade svart bindel på armen och 4 inte, två gick upp i prediksstolen och en ställde sig vid micen. Vad skulle nu det här bli!?

Nu ska ni få vara med om en fotbollsmatch mellan djävulens lag och guds lag!
Oh, vilken match! Det tacklades, tjuvades, filmades och Manne skulle t o m döda sin motståndare, i kyrkan!! Efter varje “scen” kom det budord som passade in och den som gjort fel föll på knä och bad herren om förlåt.
Manne slet av sin svarta bindel och utropade, nej, jag kan inte döda honom,  du skall icke dräpa …budordet (minns inte vilket i ordningen det är..) JAG VILL BYTA LAG!!  Det här upplägget på redovisnignen hade ungdomarna själva kommit på!
Det var stort att se, Manne har fått med sig minnen och värderingar för hela livet och att han även har fått vänner för livet runt hela Sverige gick inte att ta miste på.  

Det här lägret  var och är värt varenda krona av de 12.000:- som det  kostade.  Hemmaförsamlingen skall enligt riksbeslut betala 5.300:- 
Funderar på varför INGEN från kyrkan någonsin berättat om detta läger eller har de inte vetat om det!!?? 
Tack Berit, Augusts mamma som googlade och hittade lägret så våra grabbar fick uppleva detta! 

Jaha, då är det bara jag i familjen som är en hedning men det kanske finns något läger för 47-åriga (ok men det är faktiskt några veckor kvar till 48) ensamma mammor som tvivlar också, jag åker direkt bara jag slipper spela fotboll, lite spa behandlingar skulle jag däremot kunna tänka mig..
Måste sluta nu, ska gå in på google en sväng…
// Ha en fortsatt härlig sommar, det tänker jag! Ulla

Har besökt lillasyster Cicci på Umeå sjukhus där hon nu snart får sin sista strålningsbehandling för bröstcancereländet som drabbat henne. Liksom besöket på onkologen / Östersunds sjukhus så var denna resa till Umeås en omtumlande upplevelse.
Cicci hade börjat få tillbaka lite hår, nästan som en gloria lyste de fjun som vuxit ut i solen  och jag kunde inte hålla tårarna tillbaks när hon som alltid leende mötte mig vid patienthotellets entré. Hon hade armen lindad hårt med bandage, hade fått lymfödem i armen,  men förhoppningsvis skulle det gå tillbaka. Att hon orkar vara så positiv, men hon bara är sån vår älskade Cicci!

Återigen fick jag känna hur det är att vara minoritet, den som inte är sjuk men som plötsligt kände sig så svag bland dessa kämpar och hjältar. Där utanför satt en kvinna med genomskinlig hy med sin man och rökte, undrar om hon hade lungcancer..vad dumt att röka tänkte jag, det gjorde nog hon också men klarade inte att sluta..
Väl inne så kände jag åter den varma stämning som jag även mötte på Onkologen i Östersund, bland såväl sjuka som friska. Känslan av att nästan skämmas för att man var frisk kom till mig igen, för att jag hade målat ögonfransarna på morgonen, dragit borsten genom håret och mådde så jäkla bra.
Cicci hängde på mig ett vackert halsband som hon gjort på terapin. Va, sa jag, det kunde ju varit ett “bag lady” eller ”snö” för flera hundra kronor! I min hjärna så satt man fortfarande och tryckte på dukar på terapin i Umeå för det gjorde mamma när hon var där 1993. Gissa vad vi fick i julklapp det året! Tack mamma, det var fina dukar!

Cicci fick en bukett liljekonvaljer av mig som jag plockat på vägen. Buketten på rummet gladde även städerskan som sa att hon längtade att få gå in och städa Ciccis rum igen!
Morgonen dag två vid frukost råkade vi sätta oss vid långbordet där uppenbarligen “prostatgubbarna” samlades. Vilket härligt gäng, de hade knappt tid att äta färdigt för de skulle till terapin! De skämtade och skrattade och frågade varandra vilken tid de hade för strålning den dagen, allt för att tajma in strålningen med jobbet på terapin.
Jag måste bara få besöka den där terapin tänkte jag och det gjorde vi. På ena sidan var det “träslöjd” och på den andra “syslöjd” Där inne höll en man på att med salt fixera en sidensjal han batikat till sin fru (vilken man!) och en annan man ville lägga upp sina byxor. Undrade var kvinnorna var men de kom så småningom, tog nog en lugn frukost.
På träavdelningen var det full aktivitet, där tillverkade gubbarna underbart vackra knivar. Med stor entusiasm visade de oss sina alster och hur de gjorde, skaparglädjen gick inte att ta miste på. Själv fick jag fick göra mig ett armband och brodera med symaskin på en handduk med god hjälp av Gun-Eva, den trevliga kvinnan som basade på “syslöjden”.
På denna härliga plats så måste givetvis kalendergubbarna från Jutis få hänga! Jag hämtade en kalender som jag hade med mig på lut och glädjen var stor när Gun-Eva och några till gick igenom kalendern, månad för månad med glada tillrop och skratt.
En härlig kvinna från Piteå sa på sitt sjungande Pitemål med lite stolt röst:
-Min granne känner en som var med i fjolårets kalender!
Härligt! Släng er i väggen Stureplansfolket!
Ja, så nu hänger det alltså gubbar på två vis på terapin i Umeå, 12 st på väggen och de andra “hänger” vid slipar och andra maskiner.
I morgon får Cicci sin sista strålningsbehandling och jag önskar innerligt att hon och alla de andra kämparna får njuta riktigt av den sköna sommaren och hämta kraft i solens strålar och i hängmattor och av släkt och vänners omsorg.

På hemvägen från Umeå stannade jag och förundrades över den vackra spegelkyrkan som plötsligt bara stod där ute på en myr mellan Umeå och Åsele, “Konstvägen sju älvar”, åk den!
Det finns mycket att förundras över här i livet och en hel del finns närmare än man tror.
Jag förundras i kväll över hur rörigt man kan få till det hemma  men kom på att jag för eventuella besökare skriver en lapp på dörren som lyder:
“Ursäkta,  men det pågår tre liv härinne”
Sommarkramar från Ulla som just nu lever livet i Frostviksfjällen!
P.s Snart kan vi nog  tjuvkika på 2010 års Gubbkalender från Jutis, håll kollen på www.jutis.se …undrar om Uffe är med, spänningen är oliiidlig!d.s

Ledsen att jag varit lite slö att blogga men nu är jag på G!
Efter en otrooooligt skön Greklandsvecka som på ett sätt förändrade mitt liv så vill jag berätta för alla om en tjej som heter Annelie och som verkar i Trångsviken som är starkt bidragande till min positiva livsföränding. JAG HAR SLUTAT CHOICA!!
Jag är inte längre slav under min älskade Choice pepper dosa längre!
Men det är en kluven känsla.. henne vill jag gynna tills jag dör och eftersom jag inte är medlem i Sv. kyrkan så funderar jag på att lämna en “kollekt” till NICOFREE varje månad som TACK för den hjälp till livsförändring som hon och hennes JÄMTLÄNDSKA företag bidragit med. Släng dig i väggen sv. tobaksbolaget med ditt dåliga plagiat, knappt värt att nämnas, så dåligt är det!!!
År 2004 var ett riktigt hälsoår i Frostviken.
Det otroligt framgångsrika företaget GELAB (Gäddede elektronik AB)  i Gäddede genomförde en friskvårdsdag för sina anställda och inte mindre än sju  sedan länge vanesnusande tjejer (ingen kille tror jag) bestämde sig för att sluta med detta otyg efter den föreläsning om snusets verkningar som de fick.
Fyra av dem började omgående med Choice och klarade att sluta! Två började röka under en tid och det blev kanske lite motsatt effekt..
När jag hörde att Marie-Louise, Malin, Pernila och de andra slutat snusa tänkte jag. Men vad i hela friden, kan de så kan väl jag, ja särskilt om MARIE-LOUISE kunde sluta! Sagt och gjort, på självaste Luciakvällen tog jag min sista gudomligt goda General lössnus som jag dyrkat sedan 25 år. Det skedde på brandmansskolan på Sandö och min fyslärare Ulf hade med sina försläsningar bara stärkt mig i mitt beslut.
Dagen efter köpte jag min fösta CHOICE PEPPER den helt nikotinfria  ”snusen” med mynta och peppar som hjälpte mig att klara mig genom den djävulska tid som det är att sluta snusa. Gick hur bra som helst tack vare Annelies Chocie! Nu har jag “Choicat” i 5 år och tyckte att jag borde klara mig utan även denna “ovana”.
Checkade in på Arlanda mot Korfu för en veckas semester uten en enda dosa för ett par veckor sedan, har nu varit hemma ett tag och det går bra!!!
Man kanske inte får göra reklam på bloggen men när det gäller något så himla bra som CHOICE så borde det väl gå! Prova Du också! Det är en befrielse, ingen hjärtklappning (i alla fall inte p g av snus,  finns ju annnat som kan få igång hjärtat..) jag lovar! Lycka till och ha en bra helg, det tänker jag! )
Kramar från snus och numera även Choice fria Ulla

Ikväll har det varit stormöte i Gäddede om det planerade bygget av en samlad sjukvårds anläggning som nu blivit stoppad av några politiker i sista stund. Har aldrig sett så mycket bilar och folk och politikerrepresentation  på SAGA i Gäddede under min 19-åriga Frostvikskarriär tror jag, inte ens när det begav sig och var rekord på Flyktingloppsdansen.
Det är klart, då var det inte så många som körde bil förstås..
För någon månad sedan så kallade vi föräldrar till ett möte om Frostvikskolan, dess problem, den slitna tråkiga arbetsmiljön för elever och personal, ja helt enkelt skolans famtid. Det kom 8 föräldrar och två politiker..
Vad ska vi dra för slutsats av det då!! Våra gamla och vi själva om vi blir sjuka måste givetvis få en bra vård MEN våra ungar då!!! Vår framtid, vårt hopp! Varför engagerar inte det lika mycket???!! Jag vill inte bli politiker men undrar lite över detta fenomen..

Lillasyster Cicci får en bra vård för sin bröstcancer, hon börjar redan strålning nu på måndag, avslutade cellgiftsbehandlingen för två veckor sedan. Vi hinner inte på Holiday Club i vår som vi tänkt men i höst är det vi som ligger och flyter i varmbassängen och får helskrubb mm.

En liten trött blogg blev det här för nu är en sedan länge efterlängtad semester såå nära.
Korfu en vecka.. sova, bada, läsa, tänka roliga tankar, må bra… känns som en fin final på en underbar vårvinter med härliga skidturer bland mjuka fjäll i den underbara delen av Strömsunds kommun som vi envisas med att trots kommunsammanslagning 1974 kalla FROSTVIKEN. Välkommen hit! Jag och många fler finns här för att ta hand om Dig när du vill fylla på ditt energiförråd  men först ska jag fylla på mitt lite, i Greklands övärld… //Ulla
 

När man på bokrea kan införskaffa  denna bibel, 100 saker du kan klara utan en karl!
Många av mina vänninor har velat köpa eller låna boken för att se om de kan avvara sin karl eller kanske imponera på något presumtivt offer.
 I denna fantastiska bok står och visas med pedagogiska bilder allt från hur man rensar hängrännor till kaklar duschkabinen.
En del av oss kvinnor har ju en viss förmåga att tro att vi MÅSTE kunna allt som annars är traditionellt “karlgöra”, som
t ex
* Byta däck på bilen
* Flå en tjäder
* Byta olja o filter i bilen
* Rensa snusket i duschavloppet
* Sköta grillen
* Sätta masken på kroken
* Slå ihjäl fisken
* Ta sig loss med skotern när den grävt ner sig till Kina

Jag trodde också det.. när jag var yngre.
En gång när min mamma och jag var ute för att plocka murklor så fick vi punka. 
-Jag byter däcket sa jag och började jävlas med bultarna som satt som berg.
Utan att jag märkte det så hade mamma ställt sig i vägkanten och stoppat en bil. Fram kom två karlar som sa ungefär, “Flytta dig lilla gumman så ska vi fixa det här” Jag blev först arg och förnärmad, trodde gubbstruttarna inte att jag kunde byta däck!! Jag visste att även mamma kunde men där stod hon och spelade hjälplös!!!

Idag har även jag fattat galoppen.. varför hålla på och jävlas när man kan låtsas att man inte kan och vips så har en karl kommit till undsättning och bytt däcken, oljan o filtret, flått tjädern, rensat snusket ur duschen, grillat karrén, maskat på kroken,  slagit ihjäl fångsten och med risk för ryggskott lyft upp skotereländet ur gropen.
Ja, de kära karlarna väljer ju själv och jag är ju glad för då slapp jag slita på nagellacket och orken och karln har fått känna sig lite manlig och hjältemodig. 
Det  mamma lärde mig på murkelturen för dryga 20 år sedan men som jag först nu “på ålderns höst” har fattat det kallar jag för kvinnlig list.
Kontentan blir att VI BEHÖVER VERKLIGEN KARLAR, Inte bara till nämnda göromål, de går ju faktiskt att använda till många andra trevliga saker också!
Hmmm, undrar hur jag ska få på sommardäcken i år, är nog dags nu.. jag kommer nog på någonting för göra det själv tänker jag inte  men det är en bra bok så den behåller jag.
Tjolahopp så länge //Ulla